Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nödhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
NÖDHJÄLP
— Har inte kyrkoherden lust att själf förhöra
dem i kursen? Lille Bernhard spratt förfärad
till och stirrade än på fadern, än på läraren.
Alarik hade sänkt sin blick, hastigt blek i sitt
smala, flickaktigt fina ansikte. Enberg log i
godlynt tillförsikt, för båda parternas räkning. Men
kyrkoherden reste sig, plötsligt åter gråmenadt
mulen, från bänkändan, där han suttit krökt och
stilla som en tiggare:
— Det vore verkligen skada, min bäste herr
kandidat — nu efter en sådan lektion.
Svaret kom så skarpt, att både gossarna och
Enberg ryckte till och sedan en lång stund sutto
stumma, medan prästens steg knirkande dogo
bort på trädgårdsgångarnas grus. —
— Bär in edra böcker och griffeltaflor! —
sade Enberg lugnt, men mindre vänligt än eljest,
i det han gick ut ur bersån.
— Få vi inte gå med och bada se’n ? —
undrade då lille Bernhard, med gråt i halsen.
Enberg vände sig tvekande och mötte då Alariks
blick, sorgset bedjande, mildt förebrående.
— Jo — naturligtvis. Jag går före! — sade
Enberg med en nick. Först i ensamhet, på färd
ner för den soliga sjöstigen, blef han åter kvitt
den beklämning, som gripit honom.
— Stackars barn — och stackars far! —
tänkte han, som ofta förr: — de kunna inte
hjälpa, att de äro som de äro.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
