Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teos första kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEOS FÖRSTA KÄRLEK
när han just i sina tankar ägnat henne sin
hängifna hyllning. — I tamburen hviskades det, ifrigt,
ängsligt, nästan, tyckte Teo. Alla dörrar stodo
öppna — för värmespridningens skull — och
Teo kunde höra mycket vare sig han velat eller
ej. Och det han hörde fängslade och förbryllade
honom, som allt, som rörde tant Annie — och
nu på ett särskildt och nytt sätt.
— Nej, nej, Ellen — inte i salongen. Om
Frank skulle vakna —.
— Nå, kära du — i salen då, där stör vi
ingen. Teo är visst i barnkammaren, och
jungfrurna ute — kom bara!
— Tack, ja — men tänd inte ljus, Ellen
Det — behöfs inte.
— Som du vill, kära Annie.–Här — i
soffan! —
— Ja tack! — sade tant Annie halfhögt, men
det lät som en snyftning, tyckte Teo, och när
de gledo förbi granen, så att dess grenar
dallrade till med släckta ljus och äpplen och glitter,
for en rysning genom Teo. Men moltyst satt
han, kramande sabeln och käpphästen. Så
hviskades det igen:
— Det kan jag inte tro, att han menar —
utbrast mamma.
— Jo, Ellen — han är obeveklig. Antingen
ska vi skiljas, säger han, och jag
blir–fortsätter min konstnärsbana — eller också — får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
