Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HANS CHRISTIAN ANDERSEN
honom till polisvaktkontoret, om han icke ville upphöra
med dylika opassande och anstötliga galenskaper. Den
unge mannen tog också genast som ett gott barn sitt
förnuft till fånga. Det var den blivande världsberömde
sagoberättaren H. C. Andersen, som detta hände, en diktare,
lika väl känd hos oss av både unga och gamla som
någonsin i sitt eget fosterland. Han var varken svagsint eller
―
berusad jo, på ett sätt kunde man kalla honom
drucken, och det, som berusat honom, var våren, hans
diktarsjäl svallade över, när han för första gången för det året
fick återse våren i hela skogens praktskrud, i all dess
yppighet och ungdomsglans, och då tänkte han icke mer
på vad han gjorde, han glömde allt omkring sig för att ge
luft åt sin hänryckning. Och denna lilla händelse är
likasom ett uttryck och en sinnebild för både hans liv och
hans poesi. Det är människovårens entusiastiska lovprisare
han är, det är det vaknande människolivets vårfriska
oskuldskänslor han lyckats förstå som ingen annan, och
det är som barnahjärtats tolk och som uttydaren av det
evigt unga även hos oss gamla och förståndiga människor,
vi mest beundra honom. Och på detta sätt evigt ung och
barnsligt svärmisk förblev han till sin levnads slut; han
var en särling», ett original, en undantagsmänniska, en
för många oförklarlig och löjlig uppenbarelse, som gick
sina egna vägar, aldrig kunde hålla sina känslor instängda
inom sig, en till ytterlighet ömtålig, ibland rent av pjåskig
och kinkig barnanatur, själv ett slags prins på ärtan, men
med det rikaste hjärta och den gladaste öppenhet för allt
mänskligt, allt ädelt, ljust och gott i livet, allt som var
barnarent, barnafromt och barnaömt. Även efter hans död
hava omdömena också från beundrares sida på många
håll utfallit rätt hårt om honom. Han var en man utan
andlig barlast, säger den ena, han var utan alla
elementära förkunskaper, försäkrar oss den andra. Det är
möjligt; men hade han haft den andliga ballasten och kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
