Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se örnen följande, med dristigt Spånda vingar,
sin lågaB föremål, som lig mot molnen fvingar;
hör lärkan eter-högt sin maka locka opp,
skåda jorden klädd i vårens blomsterdrägter;
och myggan, krysfande kring buskens lugna topp,
sig blanda , furrande , med luftens fmå infekter.
En hvar af dem, förnöjd med sig och méd sin lott,
ej frågar om det fins en fäll i högre mått:
och hur förringar det den vällust, som jag njuter,
att högre fällhet fig i andras hjertan gjuter?
Men denne torftige, som qvider vid sin staf,
som utaf plågan tärs och utaf hungern mattas,
<let lefvande skelett, som Söker fig en graf,
•och finner ens éj den, bör han väl lycklig skattas?
Nej, utan tvifvel, nej; men Tamas utan thron —
Sej an, ej fvälld af gunst, men tiggande pardon
—-är deras känsla ljuf då skullran trycks af bojan?
Ack! ofällheten dväljs i flottet, som i kojan. *
I fj-eden mindre djerf, mer driftig uti krig,
Carl, fäker på sin thron, bestyrt om Englands öden?
och L Snillets Son, mer herre öfver fig,
ej trånat bort i Svält, ej’ dött författar - döden.
Allt jémnar fig: Ett hof har tryckande befvär ,
och kriget har sin lift, och kyrkao sina strider5
Lykurgers fosterjord bär någon gång Atrider;,
för äran brinner den, som aldrig lagrar skär ;
förtjenstens blyga fpråk blir stundom öfverröstadt j
och detta klot, få långt du dina blickar bär,
af olyckan är störd t, men ock af lyckan trästadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
