Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förböd dem att döfva en medvetad Sannings qval,
flägta från kinden blygfelns dygdiga rodnad ,
och åt förtryck och våld bära en offergärd
af rökverk , oheligen tända vid fångmöns altar.
Långt skilda ifrån den yrande hopens stoj ,
fände de iilgen fuck begärligt till höjden ,
sökte de skuggan blott’, vandrade de med frid
igenom de kyliga , enfliga , lifvets dalar.
Likväl, emof glömskans vSld och mot vandrarns köld,
hafva ock dessa ben sin skröpliga vårdsten,
firad med grofva rim , bilder af fällfam form —
måhända den kräfver ockfå något ögas blickar.
En ovitter fångmö tecknade deras namn
och deras år ; förteg mandaternas lögner;
och mången helig text strödde hon rundt omkring,
att lära den råa Hndtmennifkan gå ur lifvet.
Ty "hvbm åt én stum • förgätenhet gaf till rof
reRerna af fitt kära plågade väsen ,
eller beflöt med frid lifvets beskärda dag —
och kastade icke en trånande blick tillbaka!
På något ömt -hjerta litar den själ som flyr ,
på nägon älskad tår det flocknande ögat;
ända ur grafvens jiatt ropar naturens röst ,
och än. ur vår aska‘uppflämtar défs gamla låga.
Men du, som méd ögat fäst på de glömdas ben ,
hår’ utaf dem’de blyg* vålnader famlat 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
