Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C L O T H D A.
Ballad.
Clotilda , melankoliskt qvald ,
ur tornet enslig går ,
ur tornet till den tjpcka skog —
och irrar Jlna fpår.
Hon flaniiar häpen. Dagens ljus
ej mera blickar ner:
Hon blott en stjerna här och der
och blåa himlen fer.
Af jordens dunster fväfvar kring
en kall och ryslig tropp ,
som fpöklikt under månans sken
höjs öfver trädens topp;
Och ifrån bergens skresvor hörs
än ufvars dystra’ skall,
än störtningar af strömmars flod,
och brustna flammars fall.
Clotilda\ — O hvart helfi hon gav
hon har ej annat val,
än ödemarken eller fig,
än fafa eller qval.
”O Himmel! (ropar hon) om mig
”Du vårdar Dig ej mer!”
och hopplös, darrande och flum,
till jorden dignar ner, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
