Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Unga Enkan. *)
fjfean la Fontaine har mycket rätt.,
som fager uti Fabel - Boken :
Förlusten af en man ej löper af få lätt;
först komma tårarna — fé’n fnibbhufvan och doken,
flanell, opudradt hår och ynklig dusvoröst —
och senaft sidentyg och tröst.
Den gode Läfare , som skulle ej behaga
tro hans ord , eller mina den
hänvifar jag till denna Saga
och dageliga sanningen.
Beredd att fluta sina öden,
låg på sin fotefang den sköna Lauras man:
*’ Mitt hjerta! (ropte hon, som man väl gisfa kan)
” jag fvurit älska dig i luften Och i nöden:
” du lemnar mig! o sorg och puft!
”jag lemnar verlden och dess luft —
”jag fvär att följa dig i döden.”
Godt Folk , hvad hände ? Samma dag
for falig Herrn sin färd — Stor sorg på alla kinder!
Men — hur det kom fig, vet ej jag —
den sköna Laura fick förhinder.
Dock, om hon bröt sin ed, af mensklig skröpjfghet,
hon gjorde likväl allt, hvad menniskan kati göra,
när hon, som chriften, ej vill våld på lifvet föra :
hon ref fitt hår , bad Gud , förtviflade , och gret.
s
*) Se La Eontainc Fab• 21. Bok* 6,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
