Norrbro och ämbetsverken komma med i räkningen, och då och då får man titta in i boklådorna vid Stadssmedjegatan och Storkyrkobrinken. Men någon intim förtrogenhet med denna Bellmanska stadsdel visar han knappast, och ännu mer gäller detta Bellmansdiktens egentliga centrum, Södermalm, som Blanche betecknar såsom en terra incognita för de flesta annorstädes bosatta stockholmare. Det är också egentligen blott trak- terna kring Slussen och Stadsgården, som han beskrivit. Vad Ladugårdslandet beträffar har Blanche själv erkänt, att han som skolpojke varit »full- komligt främmande för denna avlägsna trakt av huvudstaden», och det var egentligen först under sina sista levnadsår han huvudsakligen ägnade sin skildringskonst åt denna stadsdel, där han själv kommit att få sitt hem. Då Blanches berättelser någon gång röra sig utanför Stockholm, stanna de vanligtvis vid de närmaste omgivningarna, det redan då övergivna Haga och Djurgården. Den senares parkanlägg- ningar äro nästan det enda, som han vill räkna Karl Johan till förtjänst. Då han för ut oss till det verkliga landet, väljer han så godt som alltid just den trakt av Danderyd, där han själv kon- ditionerat. Där spelar större delen av romanen Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 3