— 36 — ning, som i förening med den sjuklighet, varav han under de senare åren var lidande, gjorde, att hans hovslageri, såsom Gynther uppvisat, gradvis gick tillbaka, och att han vid sin död 1830 efterlämnade ett skuldbelastat och ytterst torftigt bo. Då var emellertid styvsonen August sedan ett år student. Beträffande August Blanches förhållande till styvfadern är man hänvisad till Emilie Flygare- Carléns framställning i hennes »Minnen af svenskt författarlif 1840—1860». De bära så tillvida tillförlitlighetens prägel, som författarinnan upp- giver sig bygga direkt på Blanches egen berät- telse kort före hans sista utrikesresa 1864. Hans avsikt var, att hon skulle införa skildringen i en uppsats över honom i Illustrerad Tidning. Det heter där: »Hovslagaren Blanche var en hederlig karl, men till lynnet en kärv och sträv natur, som satte stor skräck i alla sina barn, då de vilda stunderna inträffade, och saken var att de ej inträffade sällan. — Under dess stormbyar bru- kade ’ August’ vara den mest blottställde, och det i trots av att han redan då ... var den i hemmet mest eftergivande.» Sedermera säger hon, att August Blanche under »de tidigaste gossåren» vid dessa våldsamma stormar tog sin tillflykt till det lusthus, som han kallade paradiset. Därmed