— 35 — I Blanches egna skildringar framträda hov- slagarmästarne ej såsom några förtryckta arbets- hjon. Skråets ålderman Ekeberg nppträdde än i borgerskapets uniform, än i ett stort förskinn, »fritt likväl från sot och slagg, men i stället prydt med hovtång och hammare av rödt saffian, kan- tat med gult silke». Och Blanche tillägger: »Den gamla tidens skråmästare voro petitmätrar på sitt sätt, ty om de också genom sitt arbete för- värvat sig så stor förmögenhet, att de själva icke mer behövde lägga handen vid arbetet, så höllo de sig dock i sina verkstäder, klädda i fina för- skinn och dito träskor.» 1 Till en så förnämlig ställning hade säkerligen ej Blanches styvfar nått; men han hade dock vid början av sin verksam- het som mästare 2 gesäller, 6 lärlingar och 2 pigor. Blanche berättar själv — i novellen Hvita rosen 2 — att det endast var herrskapshästarna, som fingo hedern att skos av mäster själv eller den förnämste gesällen, och Erdmann uppger, tyd- ligen efter muntliga traditioner, att Jan Jacob Blanck var en mycket fin hovslagare. »Han ägde ganska vita och väl vårdade händer och passade, sade man, mera till ämbets- än borgersman.» Kanske var det denna hovslagarmästarens lägg- 1 »Tvenne grovsmeder», Hyrkuskens berättelser. 2 Strödda anteckningar.