— 38 — hållanden lämna utom varje tvivel, att han måste ha bidragit med betydande belopp; och därom skvallra också August Blanches och hans närmastes uttalanden i brev. Men det framgår också av dem ganska tydligt, att han varit ytterst svårbedd; fru Carléns uppgift, att han ursprung- ligen delat hovslagarens åsikt, att August ej be- hövde utbildas till student, utan kunde nöja sig med att bli hantverkare, förefaller mycket tro- värdig. Efter hustruns död 1842 fann han det tydligen lättare än förut att taga hand om sonen, men något hjärtligare förhållande mellan de två inträdde ej. Vid sina riksdågsmiddagar skall han stundom, enligt Posthumus-Hellberg, 1 ha upp- dragit åt August Blanche att fungera som vice- värd. Men både i brev om honom och till honom kallar honom Blanche »kyrkoherden»; och detta ännu så sent som i april 1851, då han tillskrev honom en ytterst ceremoniös epistel från Paris (Albert Bonniers arkiv). Att döma av det i Thore Blanches ägo förvarade brev, som August Blanche omedelbart efter faderns död avsände till sin svåger C. J. Carlstedt, tyckes han först under de fyra sista månaderna, då han varit hans res- kamrat, ha trädt honom verkligt nära. Framför- 1 Ur minnet och dagboken, del VI s. 183; jf. Gynthet N. A. a. upps.