— 39 — allt synes han ha harmats över att Bergwall ej tillräckligt hjälpt hans mor i hennes ekonomiska bekymmer. Till denna moder, som enligt samtidas vitt- nesbörd tyckes ha varit en både begåvad och duglig kvinna ur folket, slöt sig Blanche i alla livets skiften med en rörande hängivenhet. Det första alster av hans hand, som finnes bevarat, är en namnsdagsdikt till henne, som han skrivit vid femton års ålder. Och då han genom faderns död blivit arvtagare till dennes förmögenhet, var hans första tanke att ordna det sorgfritt för henne, som »alltför länge varit allas slavinna». Hon installerades såsom värdinna i hans malm- gård, och enligt samtida skall det ha varit mot- viljan mot att skiljas från henne, som avhållit Blanche från att ingå äktenskap. Utan tvivel var det också från modern han ärvt det glada och frimodiga i sitt väsen, sin folklighet och sin humor. Ehuru enda barn till en av Stockholms för- mögnare män, kom alltså August Blanche att uppväxa i en trång och relativt torftig hant- verkarmiljö. Någon djupare slagskugga har väl detta ej kastat över hans liv; han var en alltför jovialisk och solskensglad natur för att sörja över sin lott. Men i någon mån har dock hans ställ-