— 40 — ning kvarlämnat en tagg; man ser det bäst av hans novellistik, där vi från första stunden möta rika och hjärtlösa fäder, vilka utan vidare för- neka de oäkta barn, som de skaffat till världen, och först erkänna dem, sedan de på egen hand vunnit framgång och berömmelse. De soligaste minnena från August Blanches uppväxttid äro skolslagsmålen. Hans första ge- sällprov som novellist är »Slaget på Brunkebergs- torg» i Freja för år 1839, och då han sedermera i mer utförlig form i romanen »Flickan i Stads- gården» skildrar en annan dylik skoldrabbning, slaget i Sista styverns trappor, infogar han ett vältaligt försvar för dessa slagsmål, vilka av många betraktas som excesser, men enligt hans mening utgöra den bästa förberedelsen för »kam- pen för frihet och fädernesland» och ge deltagarne »en fastare karaktär». Ännu då han på sin ål- ders dagar skrev sina Minnesbilder över samtida i Illustrerad Tidning, försummade han sällan att — då de varit hans skolkamrater — värdesätta deras insatser i skolslagsmålen. Att Blanche för egen del hade godt av den härdning, som skolbataljerna gåvo honom, kan man ej betvivla. Hans barndomsskildringar ge vid handen, att han, liksom sin hjälte Adolf Axner i Flickan i Stadsgården, innerst hade ett vekt