— 56 — Redan Cederborgh hade otvivelaktigt haft levande modeller för sina figurer, ehuru de knap- past tyckas ha varit igenkänliga för kritiken; annars skulle nog ej fosforisterna försummat att lägga honom även detta till last. Hos hans lär- jungar utvecklades genren till en sorts nyckel- romanlitteratur, där motiven valdes ur Stockholms chronique scandaleuse och man under de fingerade namnen lätt igenkände det dåvarande Stockholms mer bekanta personligheter. I icke ringa mån för- hindrade denna oftast anonyma novellistik Stock- holmsskildringen från att bli litterärt erkänd såsom en berättigad genre.På 1820-talet gjorde sig särskilt C. D. Arfvedson, sedermera framstående köpman och kommunalman, ryktbar genom ett par dylika alster, »Min första resa till hufvudstaden» av år 1827 och »Spionen i förnäma verlden i Stock- holm» av år 1831. Och ännu Sturzen-Becker gjorde sin litterära debut genom att tillsammans med G. H. Mellin utgiva »Pennritningar ur Stock- holmsverlden» år 1833, vilka av pressen beteck- nades såsom avläggare av den »Trasenbergska genren». Sturzen-Becker gycklar särskilt med Stockholmspublicister såsom Argus-Johansson och Anders Lindeberg. I sitt nästa verk, berättelsen »Tre septemberdagar i Stockholm», har tydligen Sturzen-Becker sökt skapa en komisk roman i