— 55 — omgivningar. Tyvärr övertog han också den be- undrade vännens svamliga och med bilder över- lastade prosa, och kom först i sina sista verk att nå fram till en naturlig stil. I själva verket är hela 1830-talets realistiska Stockholmsskildring i viss mån en fortsättning av Cederborghs och C. F. Dahlgrens. Några andra betydande Stockholmsskildrare förfogade vår romantiska tidsålder ej över. Almquist kom först att göra sin insats, sedan Stockholmsnovellistiken var i full gång, och har i själva verket betydt rätt litet för samtiden på detta område. Redan i hans Amorina fanns ju en ganska stark Stock- holmsstämning trots det bizarra innehållet, men detta verk publicerades ju först 1839. Detsamma gäller om Clas LivijnS likaledes i korrektur ma- kulerade Riddar S:t Jöran, i vilken Mortensen säger sig ha funnit många tavlor, som trots all fantastik dock ha »en äkta stämning från det gamla Stockholm». 1 Däremot fortsatte Cederborghs lärjungar, den av fosforisterna så obarmhärtigt förföljda »Tra- senbergska kohorten», med att överösa bokmark- naden med sina produkter. 1 Mortensen, Riddar S:t Jöran (Samlaren 1912). M:s uppgift, att korrekturupplagan helt gått förlorad, är dock fel- aktig. Den finnes på K. B.