— 66 — målen mellan hans egna skolkamrater klaristerna och deras motståndare i andra skolor. Stilen är ännu en smula ovig, och skildringen har därför ej fått samma verv som slaget i Sista styverns trappor i Flickan i Stadsgården. Nybörjaren röjer sig framförallt däri, att han ännu ej kan hushålla med sitt material. Vid omnämnandet av klaristernas anförare serverar Blanche en hel biografi, som ett stycke framåt ställer förbere- delserna till slaget i skuggan. Men själva upp- slaget med myllret av stridslystna småpojkar bland gravarna på Klara kyrkogård är förträffligt. Och då deras bundsförvant, en stark sjöman, an- mäler sig till deltagande i striden mot de för- hatliga jakobisterna, visar Blanche för första gången sin förmåga att träffa de lägre Stock- holmsklassernas målföre. »Hit med en hel kalv- hage, sådana som ni, små gossar», yttrar den fruktansvärde sjömannen, »så vill jag åtaga mig att innan ni hunnit börja ert 'Fader vår’ rensa den helt och hållet, så att icke så mycket som en becktråd skall finnas kvar en gång.» Man fyller med glädje sjömannens beckiga hand med slantar för den såsom lön äskade supen. Emellertid kommer den raske sjömannen aldrig till klaristernas undsättning, då de angripas i flanken av en trupp lärlingar från kopparslagar-