— 82 — son, C. A. af Kullberg, G. H. Mellin, Theodor Sandström, Kiellman-Göransson m. fl., också utom- stående personer tyckas hava intagits. Man syss- lade där mest med politiska diskussioner, men roade sig också med ordensskämt, improviseran- det av dikter och annat. Sällskapet misstänktes för revolutionära stämplingar och fick en gång till och med hedern av ett mycket oskadligt be- sök av polisen. Med större litterära pretentioner uppträdde Aganippiska brunnssällskapet, en skapelse av den på detta område outtröttlige C. F. Dahlgren. Det sammanträdde i hans hem, komministerhuset vid Storkyrkobrinken, och tyckes ha gått i den joll- rande Bellmansstil, som nu en gång var Dahlgren egen. Blanche inträdde där på hösten 1839 till- sammans med Emilie Flygare; sällskapet räknade nämligen även damer bland sina medlemmar, varför också enligt Emilie Flygare-Carléns be- skrivning Aganippen i Dahlgrens förmak »rikligt lät flöda tvänne kaskader, den ena glödande het, benämnd the, den andra av en tempererad kyla, benämnd punsch». Kärnan i detta sällskap ut- gjordes av de författare, vilka brukade bidraga till G. H. Mellins kalender Vinterblommor och allmänt kallades Det unga Sverige, men genom Dahlgrens ansträngningar kommo även män ur