ej på, men personerna äro friskt tecknade och situationerna lustiga. Den andra akten skänkte dessutom en rolig Stockholmsbild, värdshuset på Kastellholmen med utsikt över Södra bergen, och här liksom i de tidigare omnämnda styckena ha vi ständiga allusioner på samtida Stockholms- händelser. Om man vill räkna Magister Bläckstadius till Blanches original eller ej kan vara en smak- sak. Sedan gammalt ha som dess förebilder nämnts två Heibergska vådeviller, Aprilsnarrene och Et Eventyr i Rosenborgs Have. Nordensvan har emellertid i sin utmärkta undersökning »August Blanche som lustspelsförfattare» 1 visat, att stycket från Aprilsnarrene egentligen ej lånat något annat än möjligen uppslaget till magisterns entrékuplett, och att han från Et Eventyr i Rosenborgs Have endast fått idén att låta en giftermålsannons giva anledning till några överraskande sammanträffan- den i en offentlig park. Emellertid har Norden- svan ej beaktat, att det redan år 1885 i Svenska Dagbladet (11 juli) i några efterlämnade självbio- grafiska anteckningar av J. M. Rosén meddelats, att Blanche för Magister Bläckstadius begagnat en novell av denne med titeln Giftermålsannonsen. 2 1 I rampljus 1900. 8 För påpekandet av denna tidningsuppsats och sam-