— 92 — Rosén, som var Stockholmsnovellist i samma stil som Blanche och samtidigt tonsättare, hade ursprungligen skrivit en operett över ämnet, givet- vis med inspiration från Heibergs vådeviller, men sedermera omarbetat stoffet till en novell, som publicerades i Stockholms Dagblad 1843 (24, 27 och 28 febr.) och som sedermera om- trycktes i hans Noveller av år 1845. Redan dess- förinnan hade emellertid Blanche begagnat novel- len i Magister Bläckstadius, som hade sin pre- miär den 6 september 1844. Blanches beroende av Roséns novell är obe- stridligt, då han sin vana trogen ej blott lånat intrigen och personerna utan också ordagrant överfört bitar av novellens dialog i sina repliker. Hela den inledande situationen med modern och dottern, som båda läsa en giftermålsannons och besluta att svara på den, finnes hos Rosén, likaså idén att låta detta leda till diverse förvecklingar vid det utsatta mötet med annonsören. Denne visar sig i dramat liksom i novellen vara dotterns man, vilken av omständigheternas makt skilts från sin maka och nu på detta något prosaiska sätt återförenas med henne. Det finnes också hos Rosén en fru, som håller en pension på Söder, bandet mellan novellen och Magister Bläckstadius står jag i tacksamhetsskuld till fil. lic. Alf Kjellén.