117 — okunniga landsortsbor kunde bestjälas av fick- tjuvar och förlora på spelklubbar, men där alla kände varandra och det ännu dröjde kvar en avglans av den Bellmanska söndagsstämningen. I ett enda slag blev Stockholm en glupande stor- stad, under vars lugna yta det ständigt jäste av missnöje, där barn stulos från sina föräldrar, oskyldiga fängslades av förbrytare och torterades i okända nästen och ett fruktanvärdt sedefördärv rådde. Naturligtvis avslöjade denna nya syn på Stockholm delvis verkliga missförhållanden, för vilka man hittills blundat. Men först genom in- flytande från den franska sensationsromanen fingo de sitt skrämmande och förföriska skimmer av storstadsmässig lastbarhet. Betecknande är ju också, att det verk, varmed denna sensations- roman håller sitt intåg hos oss, ej spelade i Stockholm utan i Paris. Det var Almquists Gabriele Mimanso från 1841—42; Denna roman, som skildrade ett mordförsök mot Ludvig Filip, gav uppslaget till den senare stockholmska följe- tongsromanen och fick tio år senare en direkt efterbildning i Blanches Parisroman, Sonen av söder och nord. Werin har med rätta påpekat, att Gabriele Mimanso ej egentligen är någon Sue-efterbildning—