124 — lora sin oskuld liksom Sues »Fleur-de-Marie». Vi föras genom Stockholms korrektionsinrättningar, fängelser och fattighus, till tjuvauktioner, ockrar- kontor och hemska kyffen bland Tyskbagarbergen, samtidigt med att författaren med en aldrig try- tande svada framlägger en hel rad filantropiska reformprojekt, för vilka han sedermera fick verka såsom riksdagsman. Slutet av romanen uppdagar fördolda släktskapsförhållanden; samtliga roma- nens hjältar och hjältinnor komma i oväntade situationer till varandra och tillstå hittills för- tegna brott. Denna roman utkom samtidigt med att Blanche upphört att skriva Stockholmsromaner. Men Ridderstad hade redan långt tidigare varit en hänförd Sue-lärjunge; så i den år 1844 utgivna Frenologen, vars huvudperson är den fanatiske frenologen överdirektör Mörk, som för- giftat sin första hustru och under romanens gång pinar livet ur sin andra fru, under det att hans förskjutne son Frans lever som gatstrykare i Stockholm. Från Oliver Twist har Ridderstad lånat samma motiv, som Blanche sedermera skulle begagna i Vålnaden. En demonisk dödgrävare och den avskräckande »mor Cathrina» uppfostra ett dussin stulna barn till tiggeri. Om något av dem kommer hem utan att ha tiggt samman till-