153 — het över sin gentila nya klänning och ytterst orolig för att ej mannen skall uppföra sig fint nog vid bröllopet. Den hederlige kopparslagaren går och stånkar i sin nya obekväma kostym och blir djupt modfälld, då hustrun ej vill tillåta ho- nom att taga en sup.i skänken: »Skäms du inte, Brundström, vill du supa brännvin nu, när du skall bort bland grevar och baroner. Te skall du dricka . . . vacker brudgumsfar, som vill supa brännvin.» Men gumman glömmer »sidenkläd- ningen, handskarna och hela härligheten» och gubben allt sitt besvär, då de båda komma att tänka på den käre fostersonen, och deras trinda åldriga ansikten mötas i en kyss. Så höres bullret av den anländande täckvagnen, och gumman far upp med en lång tirad: »Rappa dig nu, Brund- ström lille, hit med saloppen . . . skynda dig med utankängorna, Greta. . . så ja . . . glöm inte, att ta näsduken med dig, söta Brundström . . . var har jag ridikyln nu? ... Näsduken .. .handskarna ... måtte väl inte glömma något bara ... så ja, Gud vare lov ... kom nu ... hör du min gubbe, titta inte så där snålt på skänken, för te skall du dricka i afton, om du också aldrig gjort det förr, men handskarna skall du ha på dig, glöm inte det... se väl efter dörrarna, Greta, och lägg opp maten åt folket ordentligt ... halvkaka bröd åt