— 177 — att han verkligen nedlade en oändlig möda på att åstadkomma prunkande bilder och krystade vänd- ningar; till följd av ändringar, strykningar och överskrivningar är detta handskriftsfragment så godt som oläsbart. Så småningom tyckes denna stilart för Blanche ha blivit en sorts andra natur; vi återfinna den ej blott i hans tal och tidnings- artiklar utan också i hans intima brev. Får man såsom autentiska betrakta de talrika personliga yttranden av honom, som av samtida uppteck- nats i oratio recta, skulle han t. o. m. ha användt denna bildladdade prosa till rent vardagsbruk. I viss mån delade ju Blanche denna smak för stilgrannlåt med hela sin europeiska samtid. Den nya realismen hade tagit alla romantikens stilistiska oarter i arv — särskilt hade Jean Paul inom alla länder vunnit lärjungar. Men genom att övertagas av hastigt arbetande journalister och följetongsförfattare hade denna stil till ytter- lighet vulgariserats och fått nya fel, särskilt sma- ken för det patetiskt-retoriska och djupsinnigt spirituella. Även stora författare som Dickens och Balzac prestera de fruktansvärdaste stilblom- mor, då de bemöda sig om att skriva vackert; och naturligtvis göra sig Dumas och Sue skyldiga till ännu värre excesser. Hos oss fördärvade en genial prosatör som Almquist så fullkomligt sin Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 12