178 — stil genom övergången till följetongsromanen, att han med rätta sammanslogs med Blanche i den parodi på tidens roman stil, som Orvar Odd tryckte i 1851 års Komisk kalender, »Frag- ment ur Danvikens Ängel, nattstycke ur Stock- holmslivet av Blancheman Almquistsson.» 1 Då Blanches stilblomster gå i den rent pate- tiska stilen, äro de egentligen mer tolerabla än då de därtill göra anspråk på spiritualitet. Man ursäktar att i Banditen zigenerskans dotter Julia kallas »denna på en gång ljuva och glödande frukt av Nordens och Söderns omarmning» och att löjtnant Räyel i Första älskarinnan säges äga »en Endymions-gestalt, värdig skogarnas Diana». Dylika utsmyckningar äro fullkomligt oundgängliga tillbehör till tidens romanstil. Det var lika självfallet att begagna dem som att kalla vågorna för »Ägirs döttrar» eller teet för »den aromatiska morgondrycken» o. s. v. De hörde till tidens mod lika väl som tupéerna, de vida skörten, getingmidjorna och de höga klackarna. Också smaken för en till det absurdas gräns stegrad klimax kan räknas hit, såsom de av 1 Tryckt av Sylwan i Sturzen-Becker s. 187 och i Svenska litteraturens historia III s. 469 f. Se för övrigt den där givna ntmärkta karakteristiken av tidens svenska romanstil.