183 — vittnesbörd skall ha fört de första åren efter faderns död. Det var nog närmast för att kunna fortsätta med den gästfrihet och frikostighet, som för honom blivit ett livsbehov, som han från och med 1856 åtog sig journalistiskt arbete i Afton- bladet. Han skrev där under signaturen Widar en del politiska kåserier, och från och med nyåret publicerade han i följetongsavdelningen under eget namn »Berättelser efter klockaren i Dande- ryd». Blanches ursprungliga avsikt var tydligen att utnyttja sina minnen från ungdomstiden, och berättelsecykelns bästa del är inledningen, som skildrar Blanches vistelse såsom femtonårig infor- mator på Nora gård. Hans uppgift var att läsa med arrendator Grönlunds son; arrendatorn själv var en slarver, under det att hustrun var en rask och driftig kvinna. Vi få se en skymt av den fullkomligt försupne kyrkoherden i Danderyd, tydligen Per Daniel Lundström, som redan stått modell för doktor Libius i Amorina. Man får också en hemtrevlig bild av klockargården i Danderyd, där Blanche tyckes ha varit en gärna sedd gäst och uppbyggt värdfolket med att läsa högt ur de rövarromaner, vilka då utgjorde hans favoritlektyr. Då han en afton läser ett hemskt kapitel ur »Den store Mazarino», anmärker klockar- hustrun på det orimliga i denna bok, under det