— 205 — har de lönande förrättningarna: »han döper, viger och begraver rikedomen och förnämiteten». »Kom- ministern håller sig till medelklassen, är god vän och bror med minuthandlaren och hantverkaren, är en välkommen gäst i deras hus, spelar bräde med värden, och på julkalasen nedkallar han him- melens välsignelse över värdinnan.» Komminister- adjunkten däremot har gummorna från fattig- huset till sin egentliga publik. Emellertid får ju Blanches prästman, kom- ministeradjunkten Flodman, också någon gång vikariera vid bröllop, dop och begravningar, van- ligtvis då man ej kan vänta sig några sportler. Vid hans första prästerliga förrättning säger kom- ministern till honom: »Du behöver inte ömsa byxor, ty det är bara en plåtslagararbetares hustru som ska jordfästas.» Det blir också en besynnerlig begravning, som inledes med ett gräl om en liten sotarmurre skall få följa med i tåget och slutar med en ytterst bullersam brännvinsorgie i sorge- huset, varvid den sörjande änklingen håller två av skålar och dryckessånger åtföljda tal, det ena för sin salig hustru och det andra för prästen. Det är oftast något på tok med de förrättningar, som falla på den stackars adjunktens lott. En gång skall han officiera på ett bröllop hos en för- mögen fodermarsk, men i det avgörande ögon-