— 207 — honom i porten till hyrkuskverket vid Röda bo- darna. Han har då i fyra år varit bokhållare där, och efter sin husbondes död förestår han det nu för änkans räkning. »Några gånger besökte han författaren och var särdeles välkommen, ty han hade mycket erfarit under de fyra år han varit hyrkuskbokhållare. Det är dessa berättelser, som nu skola meddelas.» Som vi se begagnar sig här Blanche av alldeles samma novellistiska inklädnad som i Berättelser efter klockaren i Danderyd. Men då han sedermera låter Figge Höglund få ordet, glömmer han i någon mån bort förutsättningarna. Det visar sig i slutet av cykeln, att Höglund ej alls efter principalens död lämnat sin bokhållarplats för att sköta verket för änkans räkning. Husbondetömmarna förbli i änkans hand, och då Figge ej är mottaglig för hennes inviter till ett nytt äktenskap, är han nära att bli jagad på porten. Dessutom har berättelsecykeln fått en sorts romanintrig, som troligen ej från början varit avsedd. Figge Höglund räddar brukspatron Dill- mans dotter, då hon håller på att dränka sig till- sammans med hans melankoliske skolkamrat Axel Wendel. Denna bragd medför till att börja med endast obehag för Figge, ty så fort han möter den unga flickan, påminner han henne genom sin