i Auroraorden och fått uppbära en huvudroll vid ett av detta amatörsällskap givet oratorium i Kir- steinska huset, eller att han sedermera skulle bli- vit inviterad på supé hos en general i sällskap med Wallmark och Askelöf. Man kan ej befria sig från det intrycket, att Blanche i större delen av dessa berättelser glömt bort att taga hänsyn till den präktige hyrkuskens bildningsgrad och sociala ställning, ehuru han då och då erinrar sig dem och ger en och annan krystad förklaring till hans deltagande i det ena eller andra socie- tetsnöjet. Utan tvivel var det för att få friare händer, som Blanche i nästa serie utan vidare inledning gav prästmannen ordet. Skisserna äro här mer fristående; blott i inledningsnovellerna berättar prästmannen en smula om sin barndom och sin Uppsalatid. Sedermera skildras, som nämnts, en del kyrkliga förrättningar och högtidligheter, där han är närvarande, och även historier, som händt hans kolleger inom Klara församling eller hans akademikamrater. Men någon sorts romanintrig har Blanche här ej inlåtit sig på, och endast i ett par av novellerna röra händelserna prästman- nen; så t. ex. i »Ett patronellt pastorat», där han avslår en greves anbud om ett förmånligt pasto- rat, som är förbundet med villkoret att han skall Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 41. 14