— 210 — gifta sig med dennes älskarinna. De flesta av novellerna — särskilt i samlingens senare del — skulle mycket väl kunna ha varit berättade av någon annan än en prästman, och i åtskilliga av dem förefaller hans närvaro vid de relaterade händelserna minst sagt opåkallad. I En skådespelares öden tog Blanche däre- mot medvetet upp tanken att foga samman sina skisser till en liten roman, börjande med sin hjäl- tes tidigaste barndomsminnen och ledsagande honom till det ögonblick, då han efter att ha lämnat teaterbanan, där han lidit ständiga fiaskon, fått uppsikten över ett slott med titeln hovinten- dent och blivit förenad med en grevedotter, vars kavaljer vid kälkbacksåkningarna han som skol- pojke varit, men som, innan hon räckt honom handen, hunnit genomgå två mycket olyckliga högaristokratiska äktenskap. Intet av Blanches verk har blivit så okritiskt anammat som självbiografiskt som En skådespe- lares äventyr. Redan Ridderstad började därmed i Regnbågen 1882, och då han berättade några av de i En skådespelares äventyr införda anek- doterna i en något annan version och utan att ange Blanche själv som sagesman, tyckes man ha blivit ännu mer övertygad om att de i huvud- sak tilldragit sig ,på det sätt, som Blanche be-