— 214 — dit där som i den mer apokryfiske hökar Sunner- lunds butik. Vad som i hög grad stärkt tron på tillvaron av självbiografiska element just i En skådespe- lares äventyr, är att Blanche i denna berättelse- serie i vida högre grad än i de föregående infört verklighetspersoner. Till och med rena bifigurer, som endast skymta i berättelsens gång, bära kända namn eller angivas åtminstone så pass tydligt för läsaren, att de utan vidare kunna identifieras. Och för att ytterligare öka illusionen av verklighet har Blanche ofta infogat små bio- grafiska upplysningar om dem, vilka innehålla exakta uppgifter. I kapitlet om Argus berättas i förbigående, att Hierta gjorde sin debut i dess kåseriavdelning »Mosaik», och vid skildringen av utvärdshuset Ålkistan införas ej blott »Filikromen» och dansösen Carolina Brunström; också de två värdshusflickorna, vilka blott tjänstgöra som staf- fage, få sina kommande levnadsöden berättade; den ena är den blivande Lady Saint-George. Då därtill kommer, att även de minsta topografiska detaljer noga angivas, kan man ej förundra sig över om eftervärlden uppfattat det som ett stycke faktisk kulturhistoria från Karl Johans Stockholm.- Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad den återstående delen av berättelseserien,