— 215 — då Victor Ekström blivit skådespelare. Vad han här har att berätta om sina mer celebra kolleger har omsorgsfullt tillvaratagits i deras biografier, också när det är ganska påtagligt, att anekdoterna äro av Blanches eget fabrikat. 1 Man kan knappast säga, att romanintrigen i denna senare del av En skådespelares äventyr i sig själv är bättre och rimligare än Blanches tidigare. Victor Ekströms hjältedåd för att rädda sin kamrat vid skådespelarsällskapet »den heliga Cecilia» undan ett henne förhatligt äktenskap, och hans senare försök att befria den unga greve- dottern, med vilken han en gång åkt kälkbacke, från hennes ovärdige make, gå i alldeles samma stil som Blanches tidigare romanhjältars, vilka ju också haft till specialitet att uppträda som räddande änglar. Men Blanche själv lägger ej huvudvikten vid denna intrig, som han behandlar något ironiskt och som för övrigt passar rätt väl 1 A. Gynther har fäst min uppmärksamhet på att i Jenny-Lind-biografierna förekommer en uppgift om att den 19-årige Blanche en afton, då den 10-åriga Jenny Lind upp- trädde i Polska gruvan, i kulissen bjudit henne på en från Operakällaren hämtad smörgås. Uppgiften är hämtad ur skissen Jenny Lind i En skådespelares äventyr, där Victor Ekström utför detsamma. Man har helt enkelt tagit för givet, att Blanche här berättat något, som han själv varit med om, ehuru det är påtagligt, att episoden blott skall illustrera Jenny Linds fattigdom.