— 228 — räddar Blanche sitt liv. Sedermera uppdagas det, att dyrbarheterna härstamma från en inbrotts- stöld hos en guldsmed vid Drottninggatan. Men i allmänhet äro berättelserna i Strödda anteckningar mindre romantiska än Blanches tidi- gare Bilder ur verkligheten. Han förtäljer om skolkamrater och studentvänner, om gamla origi- nal, som gått ur tiden, och fallfärdiga kåkar, som fått skatta åt förgängelsen. Trots sitt dokumentariska värde, tyckes dock denna samling vittna om att Blanche börjar nå bottnen av sitt till synes outtömliga lager av anekdoter. Det händer honom att någon gång variera motiv, som han behandlat i sina tidigare berättelser; så t. ex. har »Finska fröken» ganska slående motsvarigheter i Tavlor och berättelser ur Stockholmslivet. Han tar på nytt upp popu- lära figurer ur sitt galleri, utan att kunna göra dem lika levande som förut; i »Djävulens gras- serande i Klara skola år 1826» förekomma både Kalle Utter och rektor Trysén. Det händer också Blanche att ibland fråga sig, om han ej berättar något, som han förut meddelat.. Inledningsorden till novellen »En guvernör» lyda: »Jag minns ej, om jag i någon av mina äldre berättelser nämnt något om en högst originell person, som för några och tjugo år sedan var mycket synlig på Stockholms gator.»