— 231 — Minnen 1 ypperligt skildrat, hur han vid sina natt- promenader hem till Malmgården brukade berätta därom: »När Blanche efter en uppsluppen toddy- kväll tillsammans med den annars mycket nyktre L. J. Hierta och den pratsamme Bidderstad be- gav sig hem till sin Malmgård, ropade han blott på en åkare — alla åkare kände honom person- ligen — och bjöd gärna någon med sig i vagnen. Följde man honom då eller — om ingen åkare händelsevis påträffades — promenerade man med honom på gatorna, då var han som mest under- hållande. Vart och vartannat hus, dess invånare och dessas märkliga öden voro föremål för hans skildringar. Han kunde gå så halva natten och berätta livligt och målande, antingen ämnet var tragiskt eller humoristiskt. Han var som ett levande lexikon över gamla och nya Stockholm.» Man märker också, att Blanche under de sista åren alltmer börjat inskränka sina prome- nader till Malmgårdens närmaste omgivningar. Där skulle ju inom kort nya anläggningar taga bort Tyskbagarbergens av tobaksland kringgärdade kåkar. Blanche talade med skyldig aktning om det storstilade esplanadprojektet, men hans hjärta hängde fast vid det gamla Stockholm. Med vilken glädje berättar han ej om Gumshornsgatan, som 1 Minnen av och om Emil Key, I, s. 161 f.