— 250 — »En Garibaldis fältkamrat» egentligen är en roman- tiserad skildring av Garibaldis landstigning på Sicilien. Där uppträda både folkhjälten själv och ett par av hans närmaste män, och dessutom har Blanche hedrat några av de garibaldister, som han råkat i Italien, med omnämnanden. Men ehuru dessutom Alexandre Dumas i egen person figurerar i novellen, har det hela blivit ganska dödt. Av ett helt annat värde äro de Stockholms- noveller, som Blanche efter hemkomsten skrev i Illustrerad Tidning och, sedan denna år 1866 av Carlén nedlagts, i Ny Illustrerad Tidning. De äro egentligen en sorts fortsättning på Strödda anteckningar, så tillvida som Blanche i de flesta av dem för ordet och berättar om sina barndoms- minnen, sina ungdomsvänner eller också helt enkelt meddelar någon anekdot, som han säger sig ha haft upptecknad sedan ett trettiotal år. Naturligtvis är numera Blanches förråd av dylika på upphällningen, och flera av hans histo- rier sakna i betänklig grad poäng. Men till gen- gäld är Stockholmsstämningen i dem starkare än förr; människorna få ofta blott bilda staffage till de gamla kåkarna och gränderna. Med tiden hade Blanche blivit intimt förtrogen med deras historia, och en samtida, Emil Key, har i sina