— 235 — väl tycktes harmoniera med ägaren, den gamle Ekström, vilken fortfarande levde midt uppe i 1700-talet och föresatt sig att med tillhjälp av Buffons fysiologiska råd bli 120 år gammal. Det är svårt att gissa sig till vad denna av döden avbrutna berättelseserie skulle kommit att innehålla. I den påbörjade skiss, som vid Blanches död fanns liggande på hans skrivbord, återges ett samtal, som han i paradiset hört mellan skalden Nicander och grosshandlareWagner rörande Göta kanal, och Blanche begagnar där också tillfället att lägga ett ord för det av honom så varmt understödda projektet om en samman- bindningsbana mellan norr och söder i Stockholm. Men antagligen var detta samtal mellan skalden och affärsmannen 1 blott avsett som en inledning till skildringen av en glad namnsdagsfest. * * * »En stor huvudstad är ett hav, vars djup ingen känner. Alltid finnes däri något rum fyllt av pärlor eller av — vidunder. En av mina ungdomsbekanta råkade en afton mycket illa ut 1 Såsom Erdmann (anf. arb. s. 435 f.) påvisat, är denna del av skissen ett indirekt svar till A. O. Wallenberg, som gycklat med Blanches poetiskt blomsterrika anförande för samman- bindningsbanan.