— 236 — i det hav, som kallas Stockholm, under ett be- sök därstädes.» Så inleder Blanche en av sina noveller i Strödda anteckningar. Citatet är ganska betecknande. De två första meningarna äro — utan att Blanche angivit det — lånade från Balzacs Pére Goriot och natur- ligtvis fullkomligt seriösa. Men vid tillämpningen på Stockholm får Blanche en ironisk glimt i ögonvrån. Det står numera klarare för honom än förr, att den sensationella storstadsromantiken ej riktigt passar för våra förhållanden. Emellertid hade han därför ingalunda upp- givit kriminalmotiven i sin senare novellistik. Ännu in i de sista novellerna omväxla förlov- ningshistorierna med berättelser om avslöjade falska baroner, ertappade sedelförfalskare, tjuv- godsgömmare, lurendrejare och förrymda fångar. Till en del var detta naturligtvis ett offer åt Blanches barnsliga smak för de vilda rövaräven- tyren. Men å andra sidan kan man ej påstå, att de helt saknade verklighetsbakgrund under den tid, till vilken hans noveller i allmänhet äro förlagda, 1830- och 1840-talen. I förhållande till folkmängden var i själva verket kriminalite- ten i Stockholm häpnadsväckande stor. 1 Avdan- 1 Enligt den officiella statistiken uppgingo år 1841 de häktade på en befolkning av 84,000 till över 5,700, vilket