52 — Man må om den kongl. propositionen och om Billbergs amendement tänka huru som helst, så kan man dock icke, åtmindstone efter mina be- grepp om en ärlig behandling af allmänna ären- den, gilla tillställningen att bringa Bönderna från sitt beslut till antagande af Adelns. 1 En seger vunnen genom sådan tillställning och med blott en rösts pluralitet, är mera ett nederlag, än det skulle hafwa varit om Regeringen, efter att vara både genom Riks Rättens enhälliga dom och Stän- dernas uptagande af propositionen till pröfning öfwerflödigt justifierad mot Const:sUtskottets lag- lösa anklagelse, hade förlorat voteringarna öfwer sjelfwa saken i alla fyra Stånden, ifall den nb. afhållit sig från allt bemödande att värfwa röster. Ett sådant nederlag hade dock icke varit van- hederligt. Och nu, sedan Bönderna låtit öfwertala sig att antaga Adelns inbjudning, framställer i nästa Adelns plenum Regeringens nya bundsförwandt, drag äro förtecknade och karakteriserade i hans självbiografi i Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd. B. 5 (1863—64), den senares bemötande av anmärkningar, riktade mot en av honom väckt reservation, lästes den 29 och 31 jan. och 2 febr. 1835. 1 T. f. presidenten J. P. af Billbergh var vid 1834—35 års riksdag ledamot av statsutskottet. Det var den av honom formulerade reservationen i frågan om riksgäldskontorets ga- ranti för hypoteksföreningar som i huvudsak blev antagen av alla stånden med undantag av borgareståndet.