— 102 — besvär utgaf och försvarade han de återstående 4 delarna. 1 Men härpå gjordes vid pröfningen af be- swären intet afseende. Till hans öfwerlägsenhet i Grekiska språkets och litteraturens kännedom kom- mer en nära lika i Latinet, hvadan han ock anses som den härwarande Latintalare, hvilken kan täfla om främsta rumet med Grubbe och Kol- modin. — Emanuelsson, ansedd mindre farlig för Palmblad, än Spongberg, fick 3:dje rumet på för- slaget, af några och deribland Törneros det första. Hans fullständiga kännedom af Grekiskan och hans synnerliga skicklighet att deruti undervisa är erkänd af alla, särdeles af yngre Lärare och kunnigare Studenter. — Lindgren, som förut för- nämligast sysselsatt sig med de orientaliska språ- ken men äfwen med Grekiskan och som deruti under Höijers sjukdom och efter dess död före- stått Professionen (såsom Adjunct) nu på 3:dje året, fick, oaktadt alla bemödanden af Palmblads vänner, första rumet på förslaget per plurima vota, deribland de sakkunnigas. Men snart hör- des, att han vore blott en torr linguist, som kunde 1 Av J. Spongbergs avhandling, De commentario Diony- sii Cassii Longini tteqI vipovg expositio, utkommo pars 1—4 1833 och pars 5—9 1835. De övriga sökande till professu- ren voro adjunkten H. G. Lindgren och docenten P. J. Emanuelson.