— 106 — måhända till någon gränd i Stockholm, der jag kan lefwa »folkskygg». 1 Här kan jag ej längre undvika förtreter. — Likwäl, om jag skulle välja Sth:m till eremitage, önskar jag dock att någon gång få beswära Dig och Din Fru med mina utfall mot den allmänna tråkigheten och fulheten som vandrar fråm och åter i gångarna på Carl XHI:s torg. Jag kan numera sesthetiskt tala härom sedan jag grundeligen studerat en nyss utgifwen disputation under titel Lineamenta Commentationis JEstheticse de Turpi af en Magister Lenström, som Atterbom ernar kalla till docens. Den afhandlar ganska tråkigt skönheten i det fula. För några dagar sedan lästes i Stats Tid- ningen en Afhandling kallad Litteratur med särskild tillämpning på lagfarenheten. Om jag ej gissar alltför orätt kommer den härifrån och är af en Adjunct Delidén, en Palmblads och Hammarskölds vederlike innom juridiken. Jag torde snart insända till StatsTidningen några i möjligaste måtto fogliga anmärkningar vid denna 1 Uttrycket anspelar på Aftonbladets yttrande (15 okt. 1835), att Correspondentens utgivare, d:r S. P. Leffler, vore »känd för sin ovanliga folkskygghet». Angreppet på Leffler föranledde Järta till en skarp gensaga i Correspondenten den 21 okt. s. å., Några ord om svensk mans rättighet till husfred äfven mot Aftonblads-liberalismen.