105 — klara det så, att KronPrinsen ej på bestämdt och fullt allvar lämnat Lindgren sitt förord. Men denna förklaring nedsätter ännu mera P:s anse- ende. En enskild herre kunde swårligen, efter en sådan händelse, bibehålla Canzleriatet; ty jag twiflar att något enda exempel ifrån förra tider finnes på dylik avanie tillfogad en Academie Canzler. Men KronPrinsen måste väl hålla god mine. Emedlertid bedröfwar och förargar mig nominationen mest kanske för den skada den gör på en gång Regeringen och KronPrinsen. Det påstås ock att med undantag af Adelsvärd de öfrige i StatsRådet understödt StatsSecreteraren. Om så förhåller sig förtjena de allt hwad Afton- bladet hittils kan hafwa skrifwit och vidare kan skrifwa mot deras Excellencer. Lyckligtvis har Ups. Corresp. aldrig tagit dem i förswar, och hädanefter skall åtmindstone icke jag med ringaste skäl kunna kallas Ministeriel. Jag anser twärtom min heder fordra at någon gång visa motsatsen. Utom annat, som gör Palmblad ringa aktad, är en girighet som han tid efter annan ådagalagt genom det oförsyntaste bokmångleri. I Consisto- rium kommer han att med egennytta och intrigue mycket skada. — Alltför länge torde jag ej blifwa vitne till allt det dåliga som här beredes. Jag funderar med allvar på att flytta härifrån;