— 133 uppgift, att han, då han red ifrån den olyckliga Fersen, trodde sig kunna draga en upprorisk och blodtörstig folkmängd med sig, liksom i triumf- tåg, lemnar jag i sitt värde. Oförklarligt synes, att han ej skulle veta, hvad hela Stockholm förut visste, att Fersen war utsedd till offer, (rättare det första offret, hvarpå skulle följa en mängd andra.) Jag såg honom, då han red ifrån F., och det såg för oss kringstående snarare ut, så- som ville han ej störa folkhopen i dess förehaf- vande, än att han med den honom egna energi ville dämpa ett vexande våld. Jag kan bedyra, att en mera hemsk flathet ej är tänkbar, än den, hvaraf alla kringstående intogos, då de först vid Adlercreutzs ankomst trodde upploppet stilladt, (hvarför han äfven mottogs med hurra-rop), och sedan sågo honom helt hastigt rida sin väg, utan att hafva utdelat de ringaste ordres till de närvarande trupperna, under hvilkas ögon man kan säga att mordet skedde. Adlercreutz tryckta berättelse läste jag, då den utkom, och fann den ganska otillfredsställande. Jag vågar påstå, det han omöjligen sjelf kunde tro, att han skulle taga folket med sig vid sitt borrt- ridande, ty han följdes blott af ett halft dussin skrålande pojkar och några sjömän, hvilka äfven blott följde ett litet stycke på Nygatan. Hela