— 134 -- Riddarhus-torget, nedre delen af Kyrkobrinken och öfre delen af Nygatan voro deremot packade af tusental menniskor, hvilka stodo orörliga som en mur. Såsom åskådare var jag ute hela dagen, följde med ögonen F. och de honom omgifvande personer ifrån blå Slussen, tilldess han var ihjelslagen; såg de båda kavalleri-eskor- terna (som skulle freda likprocessionen) rida sin väg, Första gardet stå overksamt på Riddarhus- torget; Artilleriet (emot ordres, att gå från Korn- hamn, genom Nygatan, till Artilleri-gården) vika undan för folkmassan på Nygatan, och gå krok- vägar hem; Silfversparre få stryk och taga af sig dekorationerna på torget &c. &c. — och när man sett allt detta, samt flere dagar förut hört all- mänligen omtalas att F. skulle mördas, och att, oaktadt fråga derom varit wäckt, inga ordres gåfvos åt trupperna för den händelse lugnet skulle störas, så kan man svårligen undgå miss- tänka, att vederbörande ville tillåta — visst icke hvad som hände, men en skymf mot en repre- sentant af det reaktionära partiet. Jag sätter Adlercreutz så högt som någon, men d. 20 Juni fästar altid en fläck på hans namn, ty han hade kunnat förekomma denna skandal för Svenska namnet. I öfrigt befarar jag, att han och Enge- ström, för att icke nämna Mannerheim, som var