142 — wen då jag vill och bör tro att arbetet har värde. Vårt språk är ännu icke moget för någon offi- ciell grammatik, och Sv. Akademien skulle sä- kerligen få en sin lagstiftning i sådant ändamål mycket, och i särskilda delar måhända skäligen, klandrad. Hwad Ordboken beträffar så står jag fast vid min förut yttrade öfwertygelse att den, ut- arbetad af Akademiens Ledamöter, nödvändigt måste blifwa ett, åtmindstone genom brist på en- het, dåligt Opus. Jag hoppas ock, just för Aka- demiens heder, att det aldrig blir färdigt, huru helst utarbetningen deraf må ordnas. Bättre, än att lämna något klandervärdt, anser jag vara att tåla klander för uteblifwandet deraf utaf Profes- sor Cedersköld & Consortes. 1 En orimlighet, efter mitt omdöme, var det, att ifrån början anse Aka- demiens bestämmelse böra blifwa att Collegialiter skrifwa Stafningslära, vidare grammatica, och Lexicon. Att lämna materialier dertill, d. v. s. klassiska arbeten, hade bordt vara Akademister- nas enda åliggande. Cicero, Livius, Virgilius, Horatius &c skrefwo ej grammaticor och Lexica, men ur deras Verk upfattades sedermera sådana af dertill dugliga arbetare. 1 Yttrandet avser professor P. G. Cederschjöld, den kände läkaren och liberale riksdagsmannen.