143 — För min del är jag visserligen skyldig att göra hvad jag kan då Akademien det af mig fordrar. Men jag nödgas förklara att jag är all- deles oduglig att utarbeta den mig ålagda delen af Ordboken. Till detta fordras för hwarje sär- skild bokstaf samma mångfald af kunskaper, samma philosophiska skarpsinnighet, samma be- läsenhet i äldre och nyare skrifter, samma till- gång på hjelpredor (t. e. alla goda Lexica för * främmande språk), som för det hela. Allt detta erforderliga saknar jag, och, Gudilof, vet att jag saknar det. Mig vore det t. e. ej möjligt att till den ifrågawarande Ordboken lämna något, som ej skulle vanhedra Akademien och mig, öfwer det enda, innom den mig tilldelade bokstafwen fal- lande, ordet: Jag. Man förlåte mig denna brist på jaghets-sinne; men dölja den bör jag ej, och icke åtaga mig något som jag känner mig icke kunna någorlunda nöjaktigt fullgöra. Härtill kom- mer att jag ej har, vid nära 63 års ålder och med en swag kropp, den arbetsförmåga som be- höfwes för att begynna nya Studier. Jag skulle önska att kunna innan min död till något sam- manhängande arbete redigera de samlingar jag under förflutna år gjort; men härtill har jag föga hopp efter den sista sjukdomen. Ofta får jag bannor af mina Läkare för det att jag några få