181 — Stockholm d. 6 Nov. 1840. Högtärade Broder! Jag får äran tacka för brefvet, jemte de återsända täflingskrifterna. Det är verkeligen, en- ligt Brors anmärkning, hugneligt, att förtroendet till Akademiens doms-rätt fortfar, oaktadt för- stärkta Statsutskottets dråpslag, samt Borgares och Bönders ljungande anathemer emot den »ruttna skrå-inrättningen.» 1 — Af de härhos ytterligare insände poemer röjer i synnerhet N:o 16, SI af- ven, talang. Äfven i N:o 17 Blenda finnas flera drag, som röja poetiska anlag (ehuru bildningen ej går med dem i jemnbredd), och N:o 15’ Den första Döde, förråder i det techniska en wan hand. Sub rosa kan jag nämna för Bror, hvad Grafström trott sig hafva upptäckt, nemligen att den sistnämnde skulle härröra från Carlén (ehuru han skrifvit bättre än så, åtskilliga gånger) och att N:o 16 kunde möjligen vara af — Mellin.2 — Af hvem det må vara, är det ett vackert stycke, och icke oförtjent af utmärkelse. Är för- hållandet sådant, som G. gissat, så lemnar det 1 Vid votering i förstärkta statsutskottet i september 1840 avslogs den kungliga propositionen om ersättning åt Sv. Akademien för dess förlust av silverväxlingsrätten. 2 Om 1840 års tävling se G. Ljunggren, Svenska Aka- demiens historia. D. 2, s. 130—133. Författaren till Slafven var G. H. Mellin.