182 — ett nytt bevis, att äfven de »frie» söka den så mycket smädade inrättningens ynnest, och Hr. Petré’s påstående, att ingen »frisinnad» författare kan täfla i ett sådant Samfund, är då de facto vederlagdt, på färsk gerning. 1 — Franzén har tro- ligen uppmuntrat M., (i fall det är han) att åter- vinna sitt rykte bland mera ansedda författare. Emedlertid får jag anhålla, att Bror beha- gade, efter tagen kännedom af sändningen, re- mittera densamma till Atterbom, med vänlig be- gäran, att han ville förpassa dem till mig innan Fredagen den 13, då jag önskade sända dem till Franzén, så vida de ej kunna gå med något slags fripost direkte från Upsala till Hernösand. Jag hinner ej i dag tacka Atterbom för hans yttrande, som var ganska förträffligt. Med nästa post skall jag hafva äran sända de prosaiska skrifterna. — »Landtmannen» tackar på det högsta för det smickrande omdömet. — Jag anhåller om mina vänskapligaste helsningar 1 Under debatten i borgarståndet den 13 maj 1840 om anslag till Sv. Akademien hade brukspatron T. Petré bl. a. yttrat: »Om några dignitairer med anor och Statens yttre vär- digheter icke mer tillhör [T] detta vittra samfund, så fortfar likväl Academien att vara en Institution af en så politisk na- tur, att för visst kan antagas, att snillen, talanger och för- tjenster aldrig der införlifvas, om de tillhöra personer af en misshaglig färg.»