Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tidningsblad, som någon boer kastat bort, fram för hans
fötter. Han tog upp det och läste hastigt genom raderna —
plötsligt vek blodet från bans kinder, hans blick föll på
för-lustlistan från striden vid Nicolson Neck och stannade vid
sin äldste broders namn. Brodern död! Ett sådant
sorgebudskap för modern! Månne fadern redan visste af det?
Det kändes nästan för Piet som om hans brinnande
längtan att få återse denne med en gång skulle försvinna, ty hur
skulle han kunna förmå sig att meddela fadern den
smär-samma underrättelsen. En aldrig förr anad känsla af vemod
och sorg skakade det unga hjärtat, omväxlande med vrede
mot den, som ställt till kriget.
Ett manande utrop från sidomannen att arbeta flitigare
väckte den unge Piet ur hans drömmar. Nästan frånvarande
såg han sig omkring, sedan flög en blick af förebråelse och
oåterhållen vrede öfver till det fiendtliga lägret. Tungt for
hans skofvel genom jorden och med en helt säkert välgörande
vrede släpade han och drog på sandsäckarne, med hvilka ett
antal äldre boer byggde bröstvärnet.
Men som hvarje sinnesrörelse så småningom förbleknar
för att lämna rum för klara och nyktra tankar, så dröjde det
ej heller många timmar, innan Piet hade lugnat sig, och då
vid middagstiden aflösning ankom, begaf han sig med de
öf-riga boerna tillbaka till lägret. Här sysselsatte man sig
öf-verallt med matlagning och kommenterade lifligt de nyaste
underrättelserna, som visste förtälja, att en liten
sammandrabbning redan egt rum där söderut, och att engelsmännen
redan börjat draga sig tillbaka mot Estcourt.
Detta kom Piets redan närda önskan att få rida till
fadern att åter blossa upp med fördubblad kraft, och
ögonblickligen begaf han sig till sin fältkornett.
Då gossen föredrog sin önskan, ryckte denne att börja
med på axlarna.
— Visserligen har du redan gifvit många bevis på din
duglighet, pojke, men hur tänker du kunna taga dig fram
alldeles ensam genom landet? Är du inte rädd om ditt lif?
— Jo då, men hvad behöfver jag frukta? Har inte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
