Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika väl som andra en häst under mig och ett gevär, som inte
så lätt förfelar sitt mål.
Fältkornetten måste skratta.
— Det är sant, svarade han efter något besinnande, man
måste medge, att det ju ej är så synnerligen stort vågstycke,
trakten söder om Tugela är ju redan på flera mils omkrets
rensadt från fiender. Men hur tänker du träffa din far, som
rider åt alla väderstreck.
— Det är inte farligt. Jag har redan förr följt spår
och alltid funnit vildtet. Grif mig blott en passersedel.
— Men du blir din far blott till besvär. Han har ingen
nytta af dig.
— Då kör han bort mig bara, så är han snart ledig igen.
Denna pojkens tillförsikt imponerade tydligen på
kornetten. Han tog utan vidare ett stycke papper ur sadelfickan,
som låg bredvid honom, och skref ned några rader därpå.
Piet mottog tacksamt dokumentet och sprang genast
bort till hästarne. Snart hade han bland den stora mängden
af dem letat rätt på sin fux och svängde sig lätt upp i sadeln;
han ville icke förlora någon tid, utan genast begifva sig
söderut.
Att börja med tjänstgjorde Londonskap och sedan
Isin-bulwhana som vägvisare. Sedan tog han vägen öfver flera
djupa dalar, satte öfver floder och bäckar och uppnådde till
slut Modderfloden, hvilken till hans stora glädje var
tämligen uttorkad. Sedan han efter många svårigheter lyckats
komma öfver denna, red han framåt den till Colenso förande
vägen, som här slingrade sig längs Tungela och
järnvägsbanken.
Dagen var ovanligt varm. Solstrålarne kändes här nere
i de trånga dalarne heta och brännande som insektsstygn.
Piet hade varit på väg nästan fem timmar. Han
observerade solståndet och såg till sin sorg, att natten inom kort
skulle bryta in.
Nu gällde det att fatta ett snabbt beslut. Antingen
skulle han anstränga sin häst till det yttersta för att ännu
samma dag nå Colenso, eller också var det nu på tiden att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
