Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bråelser, ehuru han hellre skulle sett sonen hemma på
farmen hos modern än här ute i stridsvimlet. Men
förhållandena voro nu en gång sådana, och Vanheerden måste med
eller mot sin vilja foga sig däri.
Sedan de sålunda samtalat en stund, ville Vanheerden
resa sig upp. Plikten kallade honom till hufvudkvarteret.
Första försöket, han gjorde att resa sig, slog dock fel. Det
ena benet hade blifvit illa klämdt i fallet. Efter ett ihärdigt
masserande af detsamma började det dock blifva
medgörli-gare, och slutligen kunde han resa sig upp, om än hvarje steg
förorsakade honom stora plågor.
Nu tog Piet en brinnande gren och betraktade vid
skenet af denna den bredvid liggande mannen, som tycktes
blifvit träffad af en kula midt i bröstet.
— Se här, far, är den mannen, som skulle taga
depeschen från dig. Det tyckes vara en boer, att döma af hans
beväpning och utseende. Skulle det verkligen finnas
förrädare bland oss ?
Vanheerden haltade fram, böjde sig ned och tog likaledes
mannen i närmare betraktande, och då han såg sonens
anmärkning bekräftad, antog hans ansikte ett uttryck af största afsky.
— En usling, sade han, som inte är värd den kula, du
jagat genom hans bröst. Men det är bra ändå, sådana
pestbölder måste utan nåd och försköning bort.
Med äckel vände han sig sedan om, linkade fram till
sin häst och försökte sitta upp, hvilket väl lyckades, men
tyvärr hade hans häst också skadat sig i fallet och haltade.
Piet menade, att den ene mannens häst skulle finnas i
närheten och gick för att söka upp den, hvilket dock visade
sig vara omöjligt i mörkret. Då tog den raske pojken sin
egen häst och böt med fadern, emedan den haltande
hästen lättare skulle kunna bära honom. Till en början gick
allt något så när bra, men slutligen började hästen halta till
den grad, att Piet måste sitta af och leda densamma. Han
föreslog då fadern att ensam fortsätta vägen framåt, men
denne beslöt att invänta dagern, innan han fortsatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
