Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i trädgårdarne talrika mörka jordkulor, ur hvilka här ocb
där ett blekt, aftärdt ansikte skyggt blickade fram-
Likt mullvaden hade invånarne gräft sig ned i
jorden, betäckt de illaluktande hålorna med bräder och
därof-vanpå lagt hela högar af sandsäckar och madrasser till
skydd mot bomber. Vanheerden närmade sig flera dylika
hålbostäder och kastade en hastig blick in i de trånga, mörka
ingångarne. Då han stod framför en dylik håla, märkte han
icke, hur han mer än nyfiket bespejades af ett skelande
ögonpar i ett närliggande hål.
Då han fortsatte vidare, kröp betraktaren, en lång
mager man i blå betjäntrock och med en stor turban på
hufvudet fram ur hålan, sprang rundt nästa hus och ställde sig
väl dold bakom en tjock häck, så att Vanheerden, som åter
gått ut på gatan, måste passera omedelbart förbi honom.
Vanheerden stirrade på kyrkan och kastade också här
en blick genom den halföppna dörren.
Ännu var det dager, och här vore kanske den säkraste
tillflyktsorten, där han kunde invänta mörkrets inbrott. Han
lyfte därför af sin hatt och steg in.
Därute bakom häcken stod alltjämt den magre, riktande
sina lurande blickar på trängsoldaten. Hans ansikte förvred
sig nu till ett obehagligt leende, som ej bådade något godt.
Då Vanheerden försvunnit, sprang han tillbaka till sin håla,
förde en kort dialog med några därvarande och sprang så
snabbt fotterna buro honom nedåt gatan.
XIV.
Oväntad räddning.
Under tiden hade Vanheerden fallit på knä i bönstolen
framför en uppslagen bibel. Han kastade en blick rundt ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
